Vi har varit på födelsedagskalas idag. 4-årskalas. Himla trevligt och kul på alla sätt. Gulliga, glada barn i olika åldrar och trevliga, glada föräldrar i vad jag känner ungefär samma ålder. Som varann då. Inte som barnen. Hade faktiskt bara varit konstigt.
Men... Det var inte vad detta skulle handla om. Nä. Det skulle handla om ett plastburksskåp som skulle få vilken psykolog med självaktning som helst att gå totalt bananas av upphetsning! Hon som äger detta skåp, jag har en bestämd känsla av att hennes man inte äger det i alls samma utsträckning, är en mycket sympatisk, sansad och laid back tjej så hur detta gick till är lite av ett mysterium. Nånstans i samma grad som var universum tar slut.
Jorå. Jag letade burkar att lägga överbliven fruktsallad i. "Det finns burkar i det där skåpet där." Jag öppnar skåpet och hittar stället där alla burkar som nånsin blivit kvarglömda i ett lunchrum nånstans i Sverige hamnat. Och några till som hört om festen och liftat dit. Jag letar reda på två burkar i bra storlek, vilket tar lika lång tid som en ordinär partiledardebatt och säger "Om dessa inte har lock nu så får DU fan göra om detta." varpå hon säger att "Jag är säker på att alla burkar har lock." Jaså? "Men jag ser inte ett enda lock!" "JODÅ! De ligger där uppe i den blå lådan!" WFT? Locken ligger separat i en egen liten back. I storleksordning. Och med en radprecision som får militära marschorkestrar att se jävligt haffsiga och taskigt koordinerade ut.
Nu undrar jag. Är det bara jag som förvarar mina plastburkar i ett skåp där man närmast kan beskriva ordningen som frisinnad? Och som har ca 13 fler lock än burkar? Och som kastar in burkar och lock i skåpet och slänger igen dörren innan skiten hunnit studsa mot inre väggen och ramla ut igen? Så kom igen nu. Tänk vad skönt det kommer kännas när ni outat ert plastburkssystem. AAAAAAAAAHHH...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar