Matlagningstips

Detta MÅSTE ni laga. Jag bestämmer här i bloggen och jag säger det.

Vi fick det hos min svärfar för ett par år sen och har lagat det väldans många gånger sen dess men all ära går till bonussvärmor MARGIT!! (Ja och ICAKuriren också kanske jag ska säga) Den kvinnan vet att skilja ut de fantastiska recepten! Man får bara god mat där. Men det här receptet är liksom snäppet bättre än allt annat. Vi har i färska champinjoner också. Stek dem med löken. Och så antar jag att det skulle gå utmärkt med kyckling istället för fläskfilé men det har jag aldrig testat.

Här kommer länken: http://www.icakuriren.se/mat-dryck/recept/fl%C3%A4skfilegryta-med-purjo-och-mango-chutney/

Ja men då så. Jag har tydligen min husmoderliga dag idag. Detta blev mer lyckat än muffinsfiaskot dock... Mycket nöjd.

Ska det vara så här?

Man bakar chokladmuffins med treåringen. Muffins blir bra. Man känner sig som en duktig husmor. Man tänker "hur vore det med lite glasyr på muffinsarna?" för att öka på husmoderligheten och vara sådär duktig och pysslig fast det inte ligger för en det minsta och letar upp ett recept. Man följer receptet och lets face it people det var inte neurokirurgi vi snackade där utan det var blanda 2,5 dl florsocker med 3 msk vatten och så var man i hamn. Jorå. Såg för jävla slaskigt ut men man tänker att "jag har ju följ receptet, vad kan gå fel" och smetar på slabbet på muffinsarna. Som var AVSVALNADE!!! Jorå för man kan, som ni fattat nu, läsa ett recept innantill. Well... Det var liksom glasyr överallt. Förutom uppepå själva muffinsen. Där var det ett tunt slemmigt lager som påminde om nåt HELT annat än glasyr. ÄCK!!! Så man slängde på lite färgglatt strössel. Gjorde detta saken bättre? Jorå. Om man med bättre menar att strösslet sög upp lite glasyr och sen smakade det som knastrigt OCH slemmigt istället för BARA slemmigt. Resultatet ses nedan...

Låt mig presentera slemmig OCH knastrig muffins.

Fejkfeber och tävling

*host host* *snörvel nys snyt* *överdoserar Alvedon* Jorå, här mår vi jävlarimej toppen! Den dåliga förloraren i mig försöker vinna över treåringen i hosta. Moget av mig känner jag. Dessutom har jag fejkfeber. Ni vet när man är så jävla förkyld att man kallsvettas och är övertygad om att termometern kommer visa 46,8 grader och att man borde ringt 112 för länge sen men sen visar det sig att man inte ens tagit sig över 37 grader och man nästan blir besviken eftersom man alltså inte är ens NÄSTAN så sjuk som man trodde och det antagligen betyder att man inte får några sympatier. Allså fejkfeber. Dessutom hanterar barnen riktig feber bättre än jag hanterar fejkfeber och jag vill ju VINNA!! Crap...

Dagens I-landsproblem

Jag får ICKE de förbannade julstjärnorna att hänga rakt. Dem i fönstren alltså. Med lampor i. Och sladd. Jag skyller ALLT på sladden. Alltså hur svårt kan det vara att tillverka en sladd som klarar att ligga ihopvirad 11 månader om året utan att sen sabba hela min pyntning den 12e månaden och dessutom lämna mig sömnlös över det faktum att skiten snurrar sig och hur jag ska lösa detta och att folk som går förbi utanför kommer tro att jag inte kan hänga upp saker ordentligt och så får jag skämmas och det kommer sluta med att det går rykten om mig på dagis som den där mamman som låter barnen leva i ett hem med snedhängande julstjärnor (Fortfarande dem i fönstren. Men å andra sidan vem fan hänger upp krukväxtjulstjärnor.) och så kommer dem titta konstigt på mig när jag hämtar treåringen och så får jag inte sitta vid deras bord på luciafikat och nu har jag hetsat upp mig över detta så till den grad att jag kommer ligga sömnlös över det också... Ja men då så. Skit också.

Första bilderna. YEY!

Hittade två tomtar som jag glömt! Och två ljusbollar... Trevligt. Känns som nya grejer när man glömt att man har dom!

Här är dom Helena! Toarullsdockorna! Den ena har numera tappat ögonen. Hoppas i alla fall att det var en kul fest...

Vi är numera ganska övertygade om att kossan är den som ligger bakom påhitt som att vägra sova och tycka att babygym är för losers.

Returning the favor

Min wingwoman... Hon håller mig på tårna.

http://krigofred.blogspot.com/

Ny karriär

Jag är frisör numera. För den där hälften har hår. Igen. Det har backpackat i Asien några år nu men så kom det hem och krävde att få vara en del i familjen igen. Har liksom inte hört av sig på fler år och så bara komma hem sådär? Är jag glad att se det? Well... Jodå det funkar. Men jag oroar mig för att hälften inte vågar klaga på min kunskaper inom frisörgebitet. Inte för att det hade hjälpt. Klippt hår ligger. I hela badrummet. Och dessutom är det jag som bestämmer. För vi är gifta nu.

Vänjer mig INTE

Idag var det vaccinationsdags för bebis. Jag är pro vaccin. Inga problem där... Men alltså det står en bvc-människa på var sida om mig som tokhåller bebis och sen räknar de till tre och sticker henne i båda låren. Gosiga låren!! Och bebis skriker hysteriskt av smärta och jag börjar gråta. För jag hade tydligen INTE vant mig efter treåringens vaccinationer. Så mycket för att man är coolare med andra barnet.

Asså stoltheten vet inga gränser. Eller nåt.

Jag är så stolt. Jag har verkligen gröna fingrar. Jag har lyckats ta död på två hyacinter. (Är det ens möjligt? Dör såna alls i vanliga fall?) En krukväxt jag inte ens vet namnet på tappade färgen och sjönk ihop. Och sen har två orkidéer lämnat in också. Där tror jag på att den ena dog och så blev den andra så deprimerad att den dog den med. Har hört om det där när man levt ihop länge och så.

Hur det nu var så gick jag och inhandlade två amaryllisar idag så jag har nåt att ta död på i sann julanda. För nu har jag bara gröna växter kvar hemma och när dem dör blir dem mer fossiliserade än vissna så det syns liksom inte att dem är lika döda som dinosaurierna. Undrar om man kommer lägga lika mycket energi på utgrävningen i det här fallet som man gör i dinosauriefrågan. Jävla tveksamt faktisk.

Att skylla ifrån sig

Det är INTE mitt fel om bebis får d-vitaminbrist. Jag är övertygad om att hon med berått mod samlar saliv i munnen en stund innan det är vitamindags för att sen, när jag försiktigt häller av det som finns på skeden i hennes mun, trycka ut sisådär deciliter oljig saliv över hela hakan och ner över kläderna. Jag har försökt överlista henne genom att ge vitaminerna vid olika tidpunkter varje dag men hon måste ha nån psychicförmåga för hon verkar veta när det är dags. Jag får erkänna mig besegrad.

Hur fan ska detta gå när hon är 14 och det gäller större saker än d-vitamindroppar som killar jag hatar eller piercings på ställen jag inte ens visste fanns när JAG var 14...

Ättestupan nästa

Man skulle kunna säga att det tog ett tag innan jag var på det klara med vad "tisha" är. Och då är jag ändå born and raised i Stockholm där man inte får låna dem andra barnens spade i sandlådan om man inte hänger med i tugget liksom. Slutsatsen av detta är att jag är gammal. Borde få min rullator levererad vilken dag som helst nu.

Empiriska studier...

Tänkte testa min gränser. Bebis sov 5 timmar i sträck men jag sov 1 timme av dem för jag tyckte jag sovit så mycket sista 3 åren så det kunde vara liksom. Sen sov jag en timme till uppdelat på så där en 3 tillfällen. Sen gick jag upp. För trött för att spontanandas och gå samtidigt så det är tur man är kvinna. Vi kan ju sånt där vet ni. Lärde vi oss nåt av detta? Nej. Klockan är 22.30 och jag är uppe. Bebis har sovit 2,5 timme. Det har inte jag. Empiriska studier är fan värdelöst... Ändå gör jag om dem hela tiden.

Tomteshopping

Hit ska ni åka om ni vill handla för mycket. Fullerö Handel. Aaaah... Underbart! Om ni bor i närheten av Uppsala kanske ska tilläggas. Finns säkert liknande ställen i resten av landet.

Jag vill dit NU men kommer liksom inte iväg. Tomtar är mitt mission just nu och jag lämnade kvar släktingarna till de tomtar jag köpte förra året. Måste fixa det där om det ska bli en någorlunda lugn jul...

KAN bli lite ljus och annat mys också om jag har tur. Jag brukar ha tur i såna lägen.

Bara ett tips hur som helst!

En tanke...

Vänta tills det är mörkt ute. Sätt dig på din cykel. Cykla hemifrån och sen vidare ut på stora gator med mycket trafik. Ha inte hjälm. Ha inga lysen. Ha inga reflexer. För lite extra vardagsedge så ha gärna hög musik i lurarna eller prata i telefon medan du cyklar. Om du kommer hem igen fundera gärna på hur många andras liv du satte på spel mer än ditt eget under färden...

Toarulledockor

Det blev inte ljust idag. Borde betyda att jag skulle få ligga kvar i sängen och läsa tidningaroch äta godis. Sen insåg jag snabbt att bebis och treåringen inte alls var inne på samma linje utan tyckte jag skulle leka och tillverka dockor av toarullar. Mest treåringen som ville det men jag kände ett visst medhåll från bebis där så dom vann. Nu är det mörkt igen. Eller ännu mörkare. Ett antal toadockor är tillverkade. Och jag är tröttast. Där vinner jag definitivt. Kul att vinna lite ibland.

Nisselös

Min telefon har som de flesta andra telefoner stavasjälvfunktion. Och det är ju bra. Men min telefon har ordet "nisselös" i ordlistan. Men allvarligt talat. Är det ens ett ord? Ja hemma hos tomten kanske det är ett begrepp och ett rätt allvarligt problem. Men med tanke på att min telefon anser att "kanin" och "världslig" är ord som kan uteslutas så undrar man ju lite vad dem som programmerade denna ordlista hade rökt.

PEPP!!

Ah men asså jag bara MÅSTE berätta!!

Jag är ju föräldraledig. Alltså jobbar jag inte. Pepp på den! Alltså slipper jag pendla i vinter!! Fattar ni vad jag vill säga med det här? Hajjar ni innebörden liksom? Jag slipper SJs försenade tåg och dem inställda tågen och... nä det var alla tåg det. För SJ har köpt Uppsalapendeltågen från ett restlager av sönderkörda tåg från tiden då dinosaurierna härskade på jorden. Det luktar dinosaurie på Uppsalapendeln.

Jag har en tendens att bli lite konspirationsteoretisk på tåget. Speciellt på måndagar. Är måndagar ett sätt att hålla befolkningen i schack? Man får inte ha det FÖR bra typ...

Sen har jag en hel massa teorier om varför tågen jämt är sena pga så kallade signalfel. Signalfel kan betyda flera olika saker som dem inte vågar meddela resenärerna. Grävlingar på spåret. Nån växlade fel och tåget hamnade i Säffle. Klippabiljettkillen och klippabiljettjejen diskuterar om hönan eller ägget kom först och glömde vissla av tåget. Jorå. SÅ är det. Jag har pendlat i flera år. Då lär man sig sånt. Det är nämligen omöjligt att det är signalfel så ofta som de påstår. Speciellt nu när inte dinosaurierna kör tågen längre.

Men allt detta slipper jag i vinter!!

För ganska exakt ett år sedan var detta mina statusar på Fejjan. Tur att jag inte är lika bitter numera.:

Pendlare är ett cyniskt och bittert folk. När tågmänniskan ropar ut "vi beräknas ankomma till Sthlm 7.19. Vi önskar er en trevlig resa." så ser de flesta ut att tänka nåt i stil med "Jo eller hur. 7.19 säger du. Det lär ju hända. Dumma människa. Och det vore en trevligare resa om inte tåget skakade sönder och ni satte på värmen".

Jag känner mig orolig. Tåget kom in i tid och gick igen i tid. Fast det snöar massor och är ca 8 meter snö i Uppsala. Vad kommer hända idag? Strömavbrott? Alla tåg hem igen är inställda? Märsta utses till årets håla och alla festivaldeltagare står på spåret så vi inte kommer vidare?

"Om killen bredvid dig på tåget inte skjuter in sina saker ordentligt på hatthyllan så får du skiten i huvet nån minut senare." Gammalt djungelordspråk.

Och där tog orken liksom slut.

Jo jag tänkte att jag skulle laga egen thaimat idag. Ni vet, fixa snygga bitar av kycklingen, symmetriska paprikastrimlor, nybakat naanbröd, fluffigt basmatiris och så skulle hela familjen äta under glada tillrop och jag skulle få beröm för min kokkonst och allt skulle vara sådär fredagsmysigt som dem inte ens klarar av i chipsreklamen trots att dem är klädda i likadana träningsoveraller och barnen är sådär irriterande glada över att få överkonsumera chirre. För det vet alla att det är sånt som gör fredagsmys.

Men... Sen så var det så att bebis vrålade för att nån helt uppenbart, trots att jag inte kunde se denna någon, höll på att mörda henne. För om det inte var det det berodde på var skriket helt klart överdrivet. Och 3åringen började bli aningen trött och lätt osammarbetsvillig. Och jag drabbades av total orkarintehandlamedbarnenisläptåg-ångest och tänkte att vem är jag att försöka laga thaimat ändå. Jag är ju inte thailändare. Men vet ni vad? Det är ju dem på thairestaurangen rakt över gatan! YEY!! Och så sket jag i att laga mat och nu ägnar jag mig åt att testa soffan så att den fortfarande är bekväm inför fredagsmyset. Vad som händer om testet inte utfaller till min belåtenhet vet jag inte. Har inte funderat ut det än.

På alltför ofta förekommen anledning.

Att jag ALDRIG lär mig. Jag fyller snart 35. (Vilket i sig är ytterligare ett ämne vi får ägna oss åt senare. Precis som det där att jag friade till narkosläkaren ni vet... Jag är ett tivoli av pinsamma episoder.) Men jag lär mig aldrig. Jag har väl kanske kokat spagetti sisådär 4 752 321 ggr. Ge och ta ett par tillfällen... Man kan ju tycka att jag vid det här laget lärt mig att grannarna ALDRIG kommer på middag även om den bättre hälften frågar om detta varje gång (var inte särskilt kul första gången och därmed inte 100e heller) och att mina barn är 3 månader och 3 år och att dem inte äter som en grovarbetare och att han med ångerveckan inte heller ägnat dagen åt att gräva gruvschakt med sina bara händer och därmed inte behöver äta för fem. Men nej. Jag kokar ändå en mängd som knappt får plats i kastrullen. Och såna där mått som det står portionsangivelser på är för losers. För jag är av den bestämda åsikten att det är en konspiration och att dom utformats av ständigt tokbantande Hollywoodkändisar och det därmed kommer finnas pasta för MAX en person när jag är klar. Så jag fortsätter koka spagetti för hela BRFn. Kanske bra att veta om ni vill titta förbi nån dag. Men välj spagettidag då.

Sen lär jag mig heller aldrig att gatan på väg till dagis är under lagning och att om jag har bilen med mig kommer jag inte förbi där och måste backa jävligt stor kombi i en 90 graders kurva och sen en bra bit till och även om jag är en modern kvinna som enligt min körskolelärare kör som en man så är det fan inte lätt... Men en dag kommer nog gatan vara lagad och jag vinner!! Skam den som ger sig.

Att (inte) bestämma sig...

Jag bestämmer saker. Och är nöjd med beslutet. Sen gör jag inte alls så. Nä jag gör tvärtom. Som om jag var 3 år och liksom allt i livet innebar en utmaning att göra saker man inte får.

Som idag när jag hade bestämt mig för att bara vara hemma och vila och mysa med bebis och sen hämta stora tjejen på dagis och sen mysa med båda två. Utvilad och fräsch skulle jag vara. Jo just det. Gick hemifrån 8.15, lämnade på dagis, fortsatte till mamma, var där ett tag, gick promenad, gick hem, vilade LITE, hämtade på dagis och sen är det ju fullt ös, kladdig färg i halva köket och på hela stora tjejen (jo jag får skylla mig själv som tog fram kladdiga färgen det har ni rätt i) och bebis som inte vill sova och är övertrött och gnäller...

Och på det matlagning. Slavat vid spisen i timmar och tillverkat två fiskgratänger för att min stackars utsvultna familj ska få näringsriktig hemlagad mat! Sen vaknade jag upp ur min självgoda dagdröm och läste "Findus" på paketet. Så gick det med den näringsriktiga måltiden. Men det var faktiskt fisk i. Hoppas jag... Om nån av er har information om den saken som inte stämmer överens med vad jag tror så tala inte om det. Jag vill inte veta!

Så nu är jag som vanligt skittrött. Ska vi ta nya vilotag imorrn då kanske?! 

När det inte stämmer.

Ni vet när man ska klä på en bebis och man ska vara sådär snabb och effektiv och sen står där och undrar vad det är som inte stämmer? Jaså? Ingen som varit med om det? Jag kan berätta. Vad som inte stämmer alltså. För jag vet. Då har man ( Ja JAG. Jag inser att det bara är jag.) glömt att stänga blöjan så när man sen drar igen bodyn mellan benen på bebis så åker hela skiten åt sidan och fastnar och förmodligen kissar bebis just då också och sen får man börja om från början.

En annan variant på det temat är att man glömmer blöja HELT och sen tar på byxor och tycker att dagens blöjor är ruggigt tunna och smidiga. Också tills bebis kissar och man undrar varför man blev så blöt i knät. Och i det läget hoppas man gärna, speciellt när man fött barn för inte ALLTFÖR länge sen, att det inte är ens eget fel att man är så blöt. Eller ja MITT fel var det ju. Bebis glömde inte att ta på sig blöjan. Men ni är ju intelligenta, samlade människor och fattar vad jag menar.

Jag bloggar inte...

Jag bloggar inte. Så är det bara. Så med det sagt så tänkte jag att jo men jag kanske skulle ta och, vad vet jag, blogga lite? Ska vi säga så? Alla på banan? Kul! Vill ju inte vara ensam såhär när jag ska göra nya läskiga saker.

Jag är rätt med i matchen. Jorå. Fråga Helena. Jag har i vanliga fall stenkoll på mig själv, familjen, jobbet osv.
Mamma kallar mig reseledaren och jo jag skulle förmodligen kunna få en hel buss med turister till att gå på led iförda reflex  västar bara genom att peka med hela handen. Hade förmodligen också frågat samtliga om dem kissat innan dem klev på bussen för serrni det finns INTE toa på bussen och vi kan INTE stanna varje gång Bengt, Kerstin eller Karl-Peter måste kissa för då kommer vi ALDRIG fram till hotellet. Ja ni fattar...

Men. Sen blev jag gravid. Första graviditeten gjorde mig inte dummare än att jag nånstans två år efter barnets
födelse samlat mig så pass att 5 personer överlevde en resa till Rhodos under min ledning utan allvarligare incidenter. Barnet i fråga har också infunnit sig på samtliga BVC-kontroller. I tid. Och har säkert fått d-droppar flera gånger i veckan periodvis. Hon lärde sig gå, prata och använda toaletten. Stoltheten över detta vet liksom inga gränser.

Sen blev jag gravid igen. Och det var nu det liksom började gå utför på riktigt. Hade jag vetat hur det skulle bli så hade jag INTE gnällt förra gången. Ni vet den stereotypa blondinen som man hittat på fler roliga historier om än världen egentligen orkar med? Jorå. Hon är rena hjärntrusten jämfört med mig ibland. Jeeez... Han som lovade att älska mig i nöd och lust ser ibland ut att önska att det fanns ångervecka på fruar.

Jag tänker ut skitsmarta saker som jag verkligen känner är värda nobelpriser. Ja, plural! Sen kommer han den där med ångerveckan och kör över alltihop med, ja, logik. Nåt i stil med ?ja men du vet att när man jämkat på skatten på bostadsrätten så är det skatten på LÖNEN som blir lägre. Det är inte banken som ger dig lägre ränta för det hade inte funkat ju.? Nä... Det hade det ju inte. Men han vet ju inte om jag vet nåt han inte vet. Eller så...

Sen föddes även detta barn. Och då hände nåt riktigt jobbigt. (Förutom att jag erbjöd narkosläkaren som satte EDAn både lustgasen och mig själv i giftermål, men det var pinsamt på en sån nivå att vi får ägna ett annat inlägg enkom åt det. Det behöver ältas. Oh my!) Jag blev ta mig fan ÄNNU dummare. Och när man tror att man redan träffat rock bottom så känns det på nåt sätt som om man borde barrikadera sig hemma i soffan och inte gå ut för man kan liksom skada nån stackars oskyldig människa man möter. Jag glömmer. Jag tappar bort. Jag kan inte forma hela meningar. Jag fånstirrar. Känner mig omåttligt nöjd med att jag får med mig rätt antal barn hemifrån och att dem är påklädda när vi går. Och JAG är påklädd också. Sug på den ni!  

Jag gnäller en del har jag insett. Det gick liksom upp för mig när jag fött vår andra dotter och möttes av frågan "Stackare, hur mycket gick du över tiden egentligen?" "Jag gick inte över tiden? Hon kom 6 dagar tidigt!" Men det är ju så att om man börjar gnälla samma dag som man pinkar sticka så tror folk gärna att man "gjort en elefant" och alltså varit gravid i närmare 2 år.

Ja men då så. Mitt första blogginlägg. Känns bra. Nu känner ni mig. Eller nä för ni tror jag är asjobbig och bara gnäller och gör korkade saker jämt. Är det så eller inte? Snacka cliff hanger,,,