På alltför ofta förekommen anledning.

Att jag ALDRIG lär mig. Jag fyller snart 35. (Vilket i sig är ytterligare ett ämne vi får ägna oss åt senare. Precis som det där att jag friade till narkosläkaren ni vet... Jag är ett tivoli av pinsamma episoder.) Men jag lär mig aldrig. Jag har väl kanske kokat spagetti sisådär 4 752 321 ggr. Ge och ta ett par tillfällen... Man kan ju tycka att jag vid det här laget lärt mig att grannarna ALDRIG kommer på middag även om den bättre hälften frågar om detta varje gång (var inte särskilt kul första gången och därmed inte 100e heller) och att mina barn är 3 månader och 3 år och att dem inte äter som en grovarbetare och att han med ångerveckan inte heller ägnat dagen åt att gräva gruvschakt med sina bara händer och därmed inte behöver äta för fem. Men nej. Jag kokar ändå en mängd som knappt får plats i kastrullen. Och såna där mått som det står portionsangivelser på är för losers. För jag är av den bestämda åsikten att det är en konspiration och att dom utformats av ständigt tokbantande Hollywoodkändisar och det därmed kommer finnas pasta för MAX en person när jag är klar. Så jag fortsätter koka spagetti för hela BRFn. Kanske bra att veta om ni vill titta förbi nån dag. Men välj spagettidag då.

Sen lär jag mig heller aldrig att gatan på väg till dagis är under lagning och att om jag har bilen med mig kommer jag inte förbi där och måste backa jävligt stor kombi i en 90 graders kurva och sen en bra bit till och även om jag är en modern kvinna som enligt min körskolelärare kör som en man så är det fan inte lätt... Men en dag kommer nog gatan vara lagad och jag vinner!! Skam den som ger sig.