Fotbollsänka och övning

Jag är fotbollsänka ikväll. Mannen tog cykeln och försvann i fjärran med nåt drömmande i blicken. Känns som om förväntningarna på kvällens match är aningen, vad vet jag, hypeade?!

Men då var det dags för dagens övning för alla er som också sitter hemma ensamma denna kväll medan barnen sover och katten gömmer sig under badkaret. Har man ingen katt så kan man säkert hitta nåt annat att gömma där under. Personligen valde jag en mascara. Den rullade in där och jag når den inte. Ok känner jag. Ska den hålla på så så kan den ligga där! Jag har inte bråttom. Jag kan vänta ut den.

Nu kom jag ifrån ämnet...

I alla fall... Jag vet att det känns ovant så här i EM-tider. Men nu, när du inte har nån bredvid dig som morrar om du så bara tittar åt fjärrkontrollens håll av misstag, BYT KANAL!! Testa! Känn hur du fylls av den euforiska känslan som annars bara kommer när du efter julhelgen kliver upp på vågen och inte har gått upp 5 kg! Du kan! Jag vet att det kommer kännas som om du gör nåt förbjudet första gången men det går över.

Ska vi säga 5 kanalbyten under kvällen? För att lägga på lite extra spänning, gå gärna VIA den kanal som matchen går på. Ska vi säga så? Mmmkej?!

Kränkt blogg.

Bloggen har meddelat mig att den är kränkt. Tydligen har jag visat den alldeles för lite uppmärksamhet. Inga blommor. Inga gulliga kort med nallar och hjärtan på. Mmmkej... Nu då? Köper jag blommor till bloggen NU så kommer jag ju bara få skit för att jag BARA köpte blommor för att bloggen sa att den var kränkt och så har vi liksom hamnat på ruta ett igen. Får försöka smyga in ett inlägg istället så att det liksom ser ut som om jag ändå tänkt göra det. Så gör vi. Blir bra det.

Where plastic containers go to paaaarty!!!!

Vi har varit på födelsedagskalas idag. 4-årskalas. Himla trevligt och kul på alla sätt. Gulliga, glada barn i olika åldrar och trevliga, glada föräldrar i vad jag känner ungefär samma ålder. Som varann då. Inte som barnen. Hade faktiskt bara varit konstigt.

Men... Det var inte vad detta skulle handla om. Nä. Det skulle handla om ett plastburksskåp som skulle få vilken psykolog med självaktning som helst att gå totalt bananas av upphetsning! Hon som äger detta skåp, jag har en bestämd känsla av att hennes man inte äger det i alls samma utsträckning, är en mycket sympatisk, sansad och laid back tjej så hur detta gick till är lite av ett mysterium. Nånstans i samma grad som var universum tar slut.

Jorå. Jag letade burkar att lägga överbliven fruktsallad i. "Det finns burkar i det där skåpet där." Jag öppnar skåpet och hittar stället där alla burkar som nånsin blivit kvarglömda i ett lunchrum nånstans i Sverige hamnat. Och några till som hört om festen och liftat dit. Jag letar reda på två burkar i bra storlek, vilket tar lika lång tid som en ordinär partiledardebatt och säger "Om dessa inte har lock nu så får DU fan göra om detta." varpå hon säger att "Jag är säker på att alla burkar har lock." Jaså? "Men jag ser inte ett enda lock!" "JODÅ! De ligger där uppe i den blå lådan!" WFT? Locken ligger separat i en egen liten back. I storleksordning. Och med en radprecision som får militära marschorkestrar att se jävligt haffsiga och taskigt koordinerade ut.

Nu undrar jag. Är det bara jag som förvarar mina plastburkar i ett skåp där man närmast kan beskriva ordningen som frisinnad? Och som har ca 13 fler lock än burkar? Och som kastar in burkar och lock i skåpet och slänger igen dörren innan skiten hunnit studsa mot inre väggen och ramla ut igen? Så kom igen nu. Tänk vad skönt det kommer kännas när ni outat ert plastburkssystem. AAAAAAAAAHHH...

Långt längre längst

Ibland känns 50 mil längre än vanligt. Kan faktiskt anses vara en väl lång barnvagnspromenad. Speciellt om man ska tillbaka 50 mil också innan dagishämtning kl 15. Men ändå. Ni är så långt borta. Det är inte roligt ens lite grann. Saknar!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Rolling baby

Ok. Hon rullar. Och här slutade färden.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är en häftig svärdmamma.

"Här mamma! Det är ett svärd!"
"Ditt är längre än mitt. Du är min mamma. Då har man längre svärd."

Jahaja då vet jag! Man vill ju liksom inte ha nåt fjösigt svärd när man är mamma... Fattar ju alla. Mammor har långa häftiga svärd. Och Dupobitar i hela hallen. Duplosvärd är inte de mest hållbara.

Nu oroar jag mig igen.

Bör man börja oroa sig när man står i köket och funderar över varför det ligger en svart sladd tvärs över golvet och varför den försvinner in i ett skåp och man tycker att det var väl ett jävligt obegåvat ställe att lägga den på. Och funderar på vem man ska anklaga för att sprida grejer omkring sig. För att inte tala om att man tycker det är jävla skumt att den sitter fast i eluttaget under köksskåpet utan att liksom sätta hela grejen i samband med att man just dammsugit men sen ställt in dammsugaren i skåpet utan att dra ur och vira in sladden.

Ni vet. Den oron?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Orolig för mig själv nu.

Ni vet när man öppnar bildörren och bilbarnstolen är tom och skräcken slår till för man tror man glömt barnet nånstans och sen kommer på att man precis lämnat henne på dagis och bebis sitter där hon ska i framsätet?

Den lättnaden ja.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens outfit

Idag klär jag mig i tveksamt svart tröja med snor på ena axeln, hela vänster arm och på magen och fruktyoghurtstänk på i stort sett hela framsidan. Till det kör jag mjukisbyxa med kräkfläck på båda benen och strumpor med fruktyoghurt på. Fan vad het jag känner mig. Come and get me honey! Ska vi kela?

Tillägg: Har skitit hår också. Ifall ni funderade över om jag matchat eller inte. Jojomensan!

Glömde du bilen sa du?!

Jag vill ha glass. Jag BEHÖVER glass. Och det är bara Häagen Dazs Baileys som duger. Fint ska det va. Och vad är problemet här undrar ni? Jo serrni. Jag orkar inte gå till affären. Jag skiter i att det är 532 meter. (Ja jag har sträckat det på Eniro.) Jag är trött. Men ta bilen då säger ni! Hade gäääärna gjort det svarar jag. MEN DEN GLÖMDE MIN MAN PÅ JOBBET!!!!! Helvete. Så jag har ingen glass och ingen bil. Trots att jag var så jävla snäll att jag inte sa nåt utan bara såg snäll och glad ut när han klev in genom dörren vid 17-tiden och deklarerade att han nog är dum i huvet eftersom han glömde bilen på jobbet. Hade haft en hel freaking uppsats att komma med där egentligen. Hur löser vi det här nu?? Va va va??


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ursäkt

Skulle ju gå och lägga mig. Jag vet. Jag är på väg. Men den tidigare attacken av skallerboan har gjort mig lite nervös.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tänk om jag har fel!

- Ska du se ut sådär mamma? Du är ju JÄTTERÖD i ansiktet!

- Ja det blir så när man tränar. Det försvinner sen.

- Gör det? Är du säker mamma?

- Ja jag är säker.

(Får vi VERKLIGEN hoppas att det gör!! Så här kan jag fan inte se ut! Helt klart fel tillfälle att ha fel annars!)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skinntoffla vs snöslask

Jag står i hallen. Tittar på skohögen. Mitt i ligger ett par fårskinnstofflor. Storlek största barnet.

- Men alltså har du gått UTE med skinntofflor!?

- NEJ! Jag TOG HEM DOM FRÅN SKOLAN! ( klar anstrykning av "är du korkad!?" i rösten.) Jag har haft dom som inneskor.

Och ja det kanske hade varit ett mer rimligt antagande redan från början. Ja.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Kan man dö av förkylning?

Jag är sjuk. Kanske till och med lite lätt döende. Kan vara denguefeber. Eller Ebola. Eller en jävligt manlig förkylning. Har inte riktigt orkat ta tag i det än och fastslå det. Men mannen har varit och köpt rostbröd, marmelad och cola och sen gjort mackor till mig vilket borde bevisa hur sjuk jag är så det känns som om jag är nära ett genombrott i forskningen i ämnet nu. Återkommer om det.

Hittade gammal överbliven medicin i skåpet också. Pepp på den! Så nu självmedicinerar jag. Eller alltså jag orkade ju inte gå och hämta det själv, det fick mannen göra, men jag svalde det alldeles på egen hand. Cred!

Drogerna är en lämning efter vad vi här hemma refererar till som "Den stora bihålekatastrofen 2011". Kan faktiskt ha varit mitt all time high på sjukdom där. Jeeez. Dessutom fick en läkare för sig att vi skulle hänge oss åt att spola bihålorna på mig fast jag vidhöll redan från början att det skulle gå åt helvete baserat på tidigare erfarenheter på området. Omfattande empirisk studie faktiskt. Vilket det såklart gjorde och det slutade med att läkaren efter att ha tryckt upp nåt som i tjocklek närmast kan liknas vid en sån där grön skolblyertspenna genom brosket i min kind, via näsan då, fastnade med kanylen i benet under ögat och sen fick hänga i hela anordningen för att få ut den igen och sen gjorde det ont blinka i två veckor. Meeen nu var det ju drogerna hon skrev ut vi diskuterade. Eller vad som är kvar av dem. Bra skit kan jag sammanfatta det med. Inga olagliga substanser. Sånt är jag alldeles för nervöst lagd för.

Nu svettas jag. Nyss frös jag. Känner mig kluven. Klart ett symptom på farlig tropisk sjukdom. Eller, nä?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Renande process

Jag har kastat alla mina amningsbehåar. Rensat bort alla mamma- och amningskläder. För jag är klar. Inga fler barn. Aldrig mer gravid. Aldrig mer amma. Och jag är så lycklig! Jag har allt jag vill ha redan! Mina älskade små tjejer! Underbart!

Och så har jag varit och tränat!! Fan asså den här dagen går till historien som en av de bättre!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Breaking news!

Det går inte att starta bilen med nyckeln till lägenhetsdörren. Kan till och med vara svårt att få in skiten i tändningslåset. Även vid andra försöket och efter lite svordomar. Dåså. Då har vi rett ut det. 

Vuxenpoäng

Jag är i en snobbig skoaffär med min mamma. Jag står vid en hylla och blicken faller på en skylt bredvid några sandaler. "FitFlops". WTF!? Men allvarligt alltså. "Nya skor?" "Ja det är fittflopps" Tror inte det va?! Men det var inte det jag skulle komma till utan till det faktum att jag varken vrålgarvade högt ELLER skrek "Mamma kolla! Skorna heter Fittflops!!" över hela butiken. Jag gick fram till henne och berättade det. Jag måste ha blivit vuxen. Var ju dömt att hända förr eller senare... Skit också.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Det kan man ju tycka

När man tagit med sig flaska, termos med vatten, liten burk med vällingpulver och frottékräklapp in case of over flow in i sovrummet för att kunna ge bebis välling när hon vaknar runt midnatt och sen legat och inte kunna somna eftersom man tänker på huruvida vattnet är för varmt eller om det kommer ha blivit för kallt när man väl ska ha det och oroat sig för att man ska hälla ut pulvret i sängen osv så skulle ju den oinvigde kunna känna att vore det inte enklare att gå ut i köket och blanda den jävla vällingen!? Och ja, det kan man ju tycka.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Boob camp

Jag funderar på om det finns nån fond från vilken man kan söka stipendium för att skicka boobsen på typ kollo. De har nu, när amningen snart är ett minne blott, antagit en skepnad som de inte alls känner sig hemma i och jag tror att de skulle behöva träffa likasinnade.

Jag tänker seminarium - When you hit rock bottom the only way is up.

Debatter - silicon vs koksalt.

Terapi och grupprojekt för att lära sig älska sig själva och acceptera hänget.

Field trip till nudiststränder. Lärdom där: finns de som har det värre. Sen åker man vidare till en BH-tillverkare där man får vara med på en work shop kallad "Du kan flyga du är inte rädd" och så får de sy sin egen BH.

Gruppterapi - "Hej jag heter B och jag är hängig men förut var jag en D med självaktning."

De får träffa andra boobs som tagit sig upp igen.

Sen avslutas lägret med att de sitter runt lägerelden och sjunger "These boobs are made for walking" och "My blue suede boobs" och så lovar man de andra deltagarna att inte tappa kontakten och att vara BFFs för det har varit såååå fint att få göra det här ihop. Och så slänger de amningsBHar på elden i en renande ritual.

Ja?


- Posted using BlogPress from my iPhone

I´m only saying

När man hämtar ett paket stort som en mindre villa innehållande en bilbarnstol på Posten aka Hemköp och tjejen bakom disken ser ut som om hon ska föda ut sin njure när hon släpar ut det från rummet bakom disken, då är det inte en bra idé att vråla "VAD FAN, har jag beställt det där?" så alla i hela byggnaden vänder sig om och sen säga när man får paketet att "Ah, det var ju inte tungt. Det är inga problem det här." Folk gillar inte sånt precis efter att de fött sin njure. I´m only saying.

Vad odlar de i Drömmarnas Trädgård egentligen?

Har ni sett Drömmarnas Trädgård på Barnkanalen? Makka Pakka och hans homies i hooden? Vad hände där egentligen?

Jag ser ett rum. Ett stort bord. En hög gräs size mindre bergstopp i Anderna. Allt rullpapper de kunde uppbringa i hela Storbrittanien. En man som vrålar "TA FÖR ER!! Nu JÄVLAR ska vi brejnstårma!"

Det är olika med det där...

Mannen installerar nytt bredband och nytt TV-grejs. Han kommer med information om saken. Tror jag. Det är det eller så har han fått nån slags kortslutning i hjärnan och bara svammlar. Ärligt talat har jag just nu lite svårt att avgöra vilket det är. Jag nickar och ler och frågar saker som "Måste jag komma ihåg detta?" och "Vart vill du komma? Kan vi titta på TV eller inte?"

Jag läser Fredrik Backman och skrattar så jag nästan pinkar på mig och frustar som en sjöko in heat. Läser valda delar för mannen som artighetsskrattar lite och ser ut som om han tänker "åh gumman är du glad är jag glad". Vi har inte samma humor. Tydligt det. Kan ha lite att göra med att han liksom jag känner igen sig i Fredriks diskussioner med sin fru. Och att vi har det lite likadant ibland och att man då kanske ska vara på rätt sida i diskussionerna för att tycka det är kul. Kanske. Eller så har han helt enkelt ingen humor... Svårt att veta sånt där.

Jaså BOR hon inte här?!?!

Garvet när Hans Fahlen i Spårlöst säger typ "Ja alltså hon bor inte här LÄNGRE. Hon bodde här 1988. Hon kan ha flyttat efter det." Jaaa... Det är ju rätt bra odds på den ja...

För att inte tala om den 3 minuter långa vimåstefyllautprogramtid-harangen. Gick nåt i stil med: "Hon bor inte här längre. Vi har frågat runt men ingen vet nåt. Alltså hon bodde här FÖRUT. Men inte nu. Grannarna vet inte vart hon tog vägen. Jaaaa,,, Det var här hon bodde. Men det var länge sen. Mmm... Ingen kunde säga nåt när vi frågade. Hon har flyttat. För hon bor inte här NU. Och när vi frågade sa folk att de inte hade nya adressen." And on it went...

Hade jag varit dom hade jag frågat runt bland grannarna. 

Att beskriva byggnadsmässiga katastrofer

Vi knarkar Hemnet rätt hårt här hemma just nu. Vi är i skainteflyttaprecisnumennskafota lägenhetenochläggautochsåfårviseifallvihittarnåt-tagen. Men kravlistan vi satt ihop kommer göra att vi inte kommer hitta en ny, större bostad förrän helvetet fryser och då kan man ju tycka att det redan är försent.

I alla fall så läser vi en jävla massa bostadsbeskrivningar och det är underhållning. I shit you not.

Spännande vinklar i vardagsrummet! = HELT jävla omöjligt att möblera om du inte är sån att du vill platsbygga en soffa formad som Ringaren i Notre Dames rygg.

Fantastisk lägenhet med potential för den händige! = Egentligen skulle skiten rivas men vi försöker sälja det och ser om nån idiot vill köpa och renovera för 1 mille.

Lät slitna ytskikt. = Du kommer få spendera semestern med att skrapa bort matrester från tapeterna innan du ens kan måla om. Ingen har gjort nåt åt nånting sen -73.

Lätt kuperad terräng i trädgården. = Bergsgetter betar i ditt jordgubbsland.

Ypperligt läge i gammal genuin fastighet! = Bostaden ligger på nedre botten vilket är en förbannad tur eftersom huset har slagsida och de som bor högre upp i huset rullar ur sängen på nätterna.

Bevarad charm och karäktär! = Jorå det var skitfint 1927. Nu? Nä inte jätte...

I could go on all night... Verkligen.

OH the stress.

Ställde mig i garderoben. Slet ner en tre fyra klänningar från galgarna. Alla svarta. Jag menar hallå... Färg är läskiga grejer och man kan synas mer än man vill. Vågar vi inte riskera. Tog med mig klänningarna ut i hallen och la dem i en hög. Drog på mig strumpbyxor. Tänkte lite på hämnden jag vill utkräva på den jävel som uppfann strumpbyxan. Tydligt en sadist. Tog av mig strumpbyxorna. Hade fel trosor så det blev valkar. Bytte trosor. På med strumpbyxorna igen. Mer hämndtänkande. Svettades lite också för att inte känna mig alltför fräsch efter duschen. Provade en klänning. Började nästan gråta. Tog av klänning. Tog på nästa. Sög in magen. Hjälpte inte. Av med klänning. På med nästa. Tänkte fina tankar om den som kom på att rynk döljer saker. Behöll klänning på. Kom på att jag glömt linne. Tog av klänning. På med linne. På med klänning. Svettades lite mer. Kände att smink vore en ypperlig idé. Sminkade mig. Rätt nöjd. Svettades. La på nytt smink i pannan. Fixade håret. Bar runt på bebis i 20 sekunder. Fläck på klänning och lite kräk i håret. Tvätta lite på båda. Hårtvätten orsakade en vågig och en rak sida. Så kan man inte se ut offentligt, Fixa till. Tittade på klockan. FUCK!! Började TOKSVETTAS. Vände upp och ner på smyckelådan. Slet åt mig nåt som förhoppningsvis passade ihop. Tog på mig skor och örhängen samtidigt. På med jacka. SVETTADES!!! Vild blick! Kunde skitit i att borsta håret. Ändå ogjort nu. Kastade på mig jackan. SPRANG ner för trapporna. Gick så fort att jag fick kramp i benhinnorna. Hade bara ett örhänge på mig. Var var det andra? Mysteriet fortfarande inte löst. Kom 5 minuter för tidigt till platsen jag skulle möta Carro på. Så jävla typiskt mig va...

Nämen jag ska väl hetsäta lite glass nu då. Ja?

ÅH vad jag stör mig.

Sängjätten har en reklamfilm som gått ett tag nu. I denna film är det människor i olika storlekar som provar sängar och pratar med lam säljare som ser förstående ut och viftar med armarna. Och jag stör mig. Såklart. Det är sånt jag gör... 

Ett av paren som provligger sängar har uppenbart redan varit ett varv i halmen eftersom kvinnan är jäääättepreggo. Typ "Finns det nån barnmorska eller läkare bland kunderna? En kvinna ska föda här! Halva huvet är ute redan" -preggo. Och då undrar jag. VARFÖR provligger hon sängar i det tillståndet? Hon lär knappast vara sån särskilt länge till även om hon mot förmodan hinner ut ur butiken innan nån vrålar "Jag ser huvet" Den har hååår!". Det är rätt ointressant hur hon ligger NU liksom. Kommer inte vara viktigt om sängen stödjer korsryggen NU sen när hon inte är formad som en vattenmelon längre. 

Men visst. Jag vet ju att man aldrig ska fråga om nån är gravid förrän man antingen får detta bekräftat från säker källa eller att man är med på själva förlossningen och kan bekräfta själv. Så möjligheten finns ju att hon inte är gravid utan bara har en jävligt taskig mjölkmage. 

/Upphakad 77a

Mmmmm....

Kan ju inte bli annat än bra detta, tänkte jag på ICA. Och jeeeez va rätt jag hade! Vet inte varför jag tvivlade. Har typ alltid rätt om choklad ju.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fina presenten

Mitt té blev genast godare! Tack Carro! :-)






- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja men då gör vi ett nytt försök då

"Mamma, kommer det bli samma som sist?" "Vadå?" "Kommer det bli lim igen? Sån där klisterpotatis?" Fanfanfan, måste hon komma ihåg ALLT? "Nejdå. Den här gången kommer det gå att äta." "OK. För det var äckligt förut." Jaså? Det tyckte du!? Så potatismos som det blir långa trådar mellan gaffel och tallrik av är inte gott? Visst jag fattar... Kräsna unge... Passa sig så du inte får riktigt lim till middag.

Och innan ni ringer socialen och BRIS och Anna Wahlgren och gud vet vem så tänk efter vad ni verkligen tror jag sa högt, vad jag tänkte och vad som är rent hittepå här i bloggen.

Any way. Jag är så stolt va! Jag gjorde potatismos igen trots att man efter såna fatala misslyckanden som sist borde förlita sig på pulvermos och det lokala gatuköket resten av livet. Men jag är ju en äventyrssökande människa så... Vardagsedge är mitt middle name. Jag hade en ny approach idag. Jag gjorde som min mamma gör när hon gör mos. Jag vill ju gärna se mig själv som en självständig kvinna men det är lika bra att inse att mamma alltid har rätt. Varför ens anstränga sig liksom...

Zlatan

När jag sa ja i kyrkan var det INGEN som hade informerat om att jag skulle behöva se på fotboll på TV (eller inspelat på DVD) halva mitt liv. Känner mig lite besviken på er här. Lite heads up hade ju suttit rätt fint. En subtil hint om att inte bara Liverpools matcher är intressanta utan ALLA matcher så jag slapp ställa frågan "varför ser du på det här?" varje gång. Man kan tycka att jag efter alla år borde lärt mig att hålla käften men ni som känner mig vet ju att det inte är ett alternativ. Hade varit väldigt okaraktäristiskt av mig. Mhm.

Nu har jag börjat fundera. Hundägare blir/är ofta lika sina hundar. Par blir mer lika varann med åren. Kommer jag se ut som Zlatan om ett tag nu då? Känner mig inte helt bekväm där nämligen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att ha sällskap i idioternas värld

Asså innan jag kom på vem mats är. Text på svenska. Köpt i Sverige. Och sen JAHAAAA!!! Mats ja! Och sen hålla upp den för Helena som säger typ "ja jag vet! Tog ett tag innan jag hajjade." utan att jag behövde förklara varför jag stod och viftade med ett paket skötbordsunderlägg som en jävligt insnöad småbarnsmorsa. Skönt att slippa vara dum i huvet ensam. Tack hjärtat.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Really?!

Barnkanalen. Biss och Kajs. Really? Och nu har även Kissdroppen äntrat scenen. Och Kajs har snippa och bör därmed sitta och kissa. Och Biss ser ut som en banan som gått ett par varv i avfallskvarnen. Och nu sjunger de en sång om kiss. Känner mig inte helt övertygad här faktiskt. Att döma av treåringens min inte hon heller. Och DÄR kom Snoret in. Han ska ta reda på varför man kissar. Och nu dansar de kissdansen. Oh my. Detta är min alla hjärtansdagskväll. Känns på nåt sätt inte som förr. Finns säkert de som anser att detta är ett toppenprogram även för vuxna men då jag inte är lagd åt det hållet så... Får man vin nu?

Att göra mäklare nervösa

Idag har jag gjort en mäklare riktigt nervös. Mycketmycket underhållande faktiskt. Speciellt eftersom jag misstänker att det ingår i deras utbildning att inte tappa fattningen när folk ställer dem mot  väggen. Lektion 1: Se ut som om du inte hörde och börja snabbt prata om nåt annat. Lektion två: Använd ordet potential vare sig det passar i sammanhanget eller inte. Osv....

Vi var och tittade på ett hus idag. Fantastiska bilder. Ord som renoverat och fina parkettgolv fanns i annonsen. Erkänd mäklarfirma. Men OH MY GOD vad det såg ut! Trots sedan en lång stund öppen ytterdörr ut i kylan luktade det starkt av mögligt avlopp när man klev in i hallen. De fina perkettgolven såg ut som om nån hållit dem konstant blöta senaste åren. Väggar hade sprickor. Takpanelen var det hål i överallt. Köket var lätt äckligt. 

Det var här jag stirrade på mäklaren och sa "Du, fotografen har en fantastisk karriär framför sig." "Eh. Ja. Hehe. Du tycker det är lite skillnad mot bilderna ja. Hehehe. Jaaa... hehehe..." Och sen frågade jag när denna påstådda renovering gjorts. 90-talet? "Alltså nä det var typ 05?! Ja det ser ju ut att ha hänt nåt." Och så lite mer nervöst skratt på det.

Det var nog, utan överdrift, 100 pers där. GALET med folk. Och fler kom det hela tiden. Och folk stod fån och stirrade omkring sig och på varann och undrade vad som drabbat dem. 

Mycketmycket underhållande som sagt. 

Matchning

Det är viktigt att matcha bebisens kläder och napp med lakanen.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Att gifta om sig

Jag ska gifta mig. Igen. Med DEN HÄR VÄSKAN!!!! Allvarligt talat. Den är så snygg att jag faktiskt överväger bigami. Jeeez! Smälte liksom ihop till en liten pöl där ett tag.

Helena och Kajsa. Ni har en del av mitt hjärta för alltid efter detta. Hade ni iofs innan också. Men låt oss liksom bara tänka på väskan nu. Aaaaaaaaah.

Och den hade innehåll också!

Och kolla vilket märke det är!

Alltså. Ifall jag varit för subtil. Jag är för fan KÄR i väskan!!









- Posted using BlogPress from my iPhone

Känner mig aningen ambivalent

Jag har gjort klister! En hel jävla pastakastrull med klister. Från början när jag startade detta mission var det tänkt att bli potatismos. Men saker kan ju ändras. Man ska inte fastna i gamla spår och så vidare. Så sagt och gjort. Jag serverade klister till köttbullarna. Högblankt klister. Fint skare va serrni. Vad jag gjorde fel? Ja mitt första misstag var förmodligen att födas 1977 och inte 1947 eller 1927 vilket liksom sabbade hela grejen från början eftersom alla vet att det bara är mammor och mormödrar som kan göra potatismos värt namnet. Vad som sen gick snett vet jag inte. Men man kunde nog använt skiten till att täta hus eller klistra upp tapeter med. I shit you not! Det var helt segt!

Så nu har jag hamnat i en sån där situation igen när jag liksom inte kan bestämma mig för om jag ska vara stolt över att ha bemästrat ett gammalt hantverk eller om jag ska känna mig kränkt för att mannen sa "eh ja... det var ju en... eh... intressant texture (ja på engelska) på detta" med en outgrundlig min vid middagsbordet. Antar att man får vara nöjd att han kläckte en sån kommentar där och inte när han klämde mig på rumpan. Vilket i och för sig aldrig händer men det hade varit jävla jobbigt OM det hände. Ok? Treåringen var mer "mamma det är kladdpotatis det här. Måste jag äta det?" medan hon tryckte ner gaffeln i det och långa trådar bildades när hon drog upp den igen. Bebis sa inget men jag kände de fördömande blickarna medan hon åt sin inte alls klistriga gröt. Somliga har det bra.

Så... Välkomna på middag hos mig. Man får klister och Mamma Scan. Varsågoda.

Dåligt samvete

Det dåliga samvetet ger ikväll:
Betongbarn i Skitig Snöhög.
En samproduktion av två föräldrar som höll på att frysa arslet av sig och därför inte ville gå längre än utanför huset bredvid vårt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sätta upp i köket?

http://www.presenttips.nu/prod/en-egen-rolig-broderitavla





Hehehe...


- Posted using BlogPress from my iPhone

När man är onaturligt intresserad

Jag oroar mig lite. Jag har på senare tid funnit mig onaturligt intresserad av vädret. Alltså hur kallt/varmt/blåsigt/snöigt osv det möjligen är ute. Jag har nu inte mindre än 5 väderappar i iPhonen och för att liksom utveckla det hela så vill jag gärna veta vad de har för väder i tex New York, Barcelona, Sydney, semesterorter jag besökt osv. Varför undrar ni? Ja kommer ni på det så berätta gärna för jag har ingen som helst jävla aning! Kan detta vara tecken på ålder? En störning för vilken jag bör söka? Finns det stödgrupper för sånt här? "Hej jag heter Ulrika och fribejsar väderappar."

OH! En sak till som är mycketmycket intressant. Att JÄMFÖRA de olika apparna med varann. Den ena säger -16 och soligt och den andra säger -8 och snö. Jag tittar ut och finner att det är mulet men uppehåll och ca -12. Och sen irriterar jag mig, tittar efter igen och tänker att möjligen kan det ju vara så att apparna har rätt och vädret fel? Kanske har uppdateringen av appen gått snett? Funkar wajfajen?

Jag hade världens field day idag när jag upptäckte att yr.no hade en app. Pirrade till lite. Mjo då.

Gnnnaaaaah. HJÄLP MIG!!

Att ha en Carro

Vet ni. Alla borde ha en Carro. Såna kommer nämligen med såna där himla bra info som att Tilltugg tagit tillbaka de vitlöksgratinerade musslorna och Tobleronemoussen på menyn! Och det i sin tur ledde till att vi kan gå dit idag! YEY!!

Vi har ju legat på rätt rejält i frågan de andra gångerna vi varit där även när de inte hade musslor och mousse och kanske är det liksom barabarabara VÅR förtjänst att rätterna är tillbaka? Vad tror ni? Ja jag trodde väl det!! Åh denna stolthet över att ha räddat Uppsala undan musselochmousseförlustdöden. Nobelpris på den. Minst.

Hur som helst... Skaffa en Carro! Bra grejer det där.

Multi purpose

Man kan inte bara sitta I sittern och leka. Man kan sitta UTANFÖR den också. Praktisk grej. Mamma får inte lika mycket gjort när jag sitter utanför dock. För jag får rätt lätt slagsida och måste bärgas.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens outfit

Dagens outfit är skitigt hår i tofs, mysbyxa med hål i och
tröja med potatispalsternackspure på. Borde jag starta en modeblogg? Tycker ni? Nä? Ok. Jag avvaktar då. Ska byta kläder innan dagishämtning tror jag. Vill inte riskera att bli uppraggad av nån modellscout på vägen. Hur ska jag hinna jetsetta världen över med två barn hemma. Nä klädbyte får det bli. Ok. Bestämt då?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Problem

Ni vet när man inte sovit mer än alldeles för mycket ansträngning? Där är jag nu. Detta gör att vissa TV-program blir om möjligt ännu mer obegripliga. Jag orkar inte ens sucka åt idioterna i AFV.

Sen har jag ett problem till. Jag är törstig. Jag sitter i soffan. Orkar inte gå till köket. Är säkert 5 meter till kylskåpet. Måste svänga en gång på vägen också. Ja ni förstår ju problemen jag tampas med. Växthuseffekten känns liksom futtig. Det gör den.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja men ok.

Jahaja då var det dags. Jag har förträngt. Jag har bestämt (kan verkligen vara jääättebestämd av mig) att så icke kommer bli fallet. Jag har låtit bli att titta efter. Men det var inte en hållbar approach, det är tydligt det. Således har jag alltså fått ett grått hårstrå som en liten hjälp på traven i detta att acceptera min ålder. Man kan tycka att det var väl onödigt, det kan man. Men låt nu inte detta göra er alldeles upprörda och ledsna i ögat för min skull. Jättefint av er i och för sig. Jag är inte otacksam. Men jag tror vi får försöka lägga locket på här istället och låtsas som att jag helt enkelt lyckats med nåt som ingen lyckats med förut. Att faktiskt ha inbyggda slingor. Det kommer alltså växa ut ljusa strån utan att jag behöver bleka dem. Jag kommer spara shitloads med pengar. Ah men gud vad bra. Rosa moln och enhörningar och grejer. Mmmmm.....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Yey!

Idag gick ett pannkakskalas av stapeln här i vårt kök. Tre treåringar, tre bebisar och tre mammor. Och alla överlevde. Och var mätta. Man kunde konstatera att småbarnsmammor äter fort. Jorå. Man liksom sväljer maten hel eftersom man vet att det är jäveltaskiga odds på att man ska få äta ALLS om man inte snabbar sig. Sen att det tog oss ca 45 minuter att få på alla barn kläder så att vi sen kunde gå ut och leka i snön innan treåringarna tog kål på varann härinne är en annan sak. Krypande bebisar som rymmer. Treåringar som kan själva eller vägrar allt. Bebisar som INTE kryper men illvrålar. Mammor som svettas som ryska kulstöterskor. Oh the harmoni. Men till slut så! Och gud vad mycket sämre allt kunde gått. Måttet på en måndag när storasystrarna inte får vara på dagis. Yey!

Sponsrade

Vi borde bli sponsrade av Polarn & Pyret!

Axel och hans entourage av brudar! 

Majskroken som anföll

Mamma den har fastnat!!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Elefanten i rummet

Vi har en asiatisk restaurang här i Uppsala som heter Dragon Palace. Vi gillar stället. God mat.

Men. Deras radioreklam. En kvinna som låter som den värsta parodi du kan tänka dig. Man hör knappt vad hon säger dessutom eftersom ljudupptagningen verkar gjorts med mobilmikrofon cirkus 1989. Hon går igenom några rätter de erbjuder och sen som slutkläm kommer "Vi har inte så många platser så man måste skynda sig att äta". Är det tänkt som "skynda dig hit så du får ett bord"? Förmodligen. Men i mina öron låter det "Skynda dig att äta upp och dra sen så vi får in nya gäster och tjänar mer pengar". Borde man påpeka detta för dem? Liksom prata ut om saken? Reklamen har gått i evigheter.

Bara en fundering...


- Posted using BlogPress from my iPhone

All alone

Alltså, att sitta ensam i soffan en kväll med en påse kolasnören (Hade troligtvis funkat med vilket godis som helst.) och total makt över fjärrkontrollen. Mycket märklig känsla. Inte helt oangenäm dock. Inte alls faktiskt. Barnen sover. Mannen iväg en stund. (Han är hemma igen nu men det kan inte hjälpas. Han bor ju faktiskt här han med.)

Jag inser ju att kraven på aktiviteter när jag får tid för mig själv har sänkts lite med åren men det är heeelt ok. Jag är vän med min ålder. Absolut. Jag får fortfarande visa leg på Systemet ibland. Alltså är jag ung. Alla vet ju att det är med såna saker man mäter ålder. Mhm...

Nu ska jag sova. Tror jag. Inte riktigt jag som bestämmer det förstår ni. Men jag ger det ett försök. Känns vettigt så här dags. Tycker ni inte?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blasé nummer två

För några år sen när vi bodde i Sthlm så satt jag på tunnelbanan på väg hem efter jobbet. Vid Gamla Stan blir vi stående och efter en stund hör man föraren ropa ut att "vi kan tyvärr inte åka vidare just nu. Jag får ett brandlarm här framme vilket betyder att det brinner nånstans i tåget." Jaha? Kan inte påstå att jag skrikande kastade mig av tåget jag heller. Jag är ju rätt cool. Men jag iakttog folk lite och insåg att Stockholmare är en jävligt blasé samling människor. För nästan ingen tittade ens upp när denna info förkunnades. Och de som gjorde det såg mest ut som "ser jag ut som om jag bryr mig? Jag missar bussen för helvete!" Hade detta hänt nån annanstans i Sverige hade panik utbrutit. I'm only saying...

Ja jag vet att det inte finns tunnelbana nån annanstans i Sverige. Men ni fattar väl vad jag menar? Just det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blasébarn

När barnen känns aningen blasé... De ser lite ut som jag känner mig. Älsklingarna.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Frisk?

Sjuk, sjukare, lite bättre nu tror jag faktiskt. Om vi bortser från hostan som nästan får mig att spy då. Men det kan vi väl göra? Bra. Dessutom, för ett år sen, spydde jag dygnet runt. I 5 veckor. Orsaken till det sover i sin säng bredvid mig nu. Hade ju varit jävla jobbigt om hon legat kvar i magen fortfarande tänker ni. Och jo ja det kan jag ju hålla med om. Hade ju inneburit ett ganska livsavgörande val av arttillhörighet dessutom. Hade kanske gjort mig bra som elefant...

När man går på saker

Jag vet ju hur intresserade alla är av vad jag gör och så, så NU ska ni få höra.

Jag har gått på "Balsammetoden"!! Jorå. Man tvättar håret med balsam istället för schampo. Och sen... TA DAA!! Tar man BALSAM som balsam. Fast ett annat balsam då för det ena tvättar och det andra vårdar. Typ... Och vet ni. Det funkar faktiskt. Det är liksom rent utan att vara statiskt. Mjukt utan att vara platt. Och inte frizzigt. Jag går sällan på saker för det är så meckigt med alla regler osv men det här kändes ok.

Ja ok. Jag vet, jag vet. Det är Helenas förtjänst alltihop eftersom hon hittade metoden på nätet, testade och utvärderade. Så jag har inte behövt göra nånting själv. Eller jo jag fick införskaffa mitt eget balsam (men jag hade Helena i telefonen under tiden) och tvätta håret själv. Tyckte jag kunde ställa upp lite där faktiskt. (Dessutom har Helena den dåliga smaken att bo i Göteborg. Utan MIG!! Gör man så? Nä jag tänkte väl det. Kan nån ta det med henne? Har några andra som skulle behöva snackas med om den saken också om ni hinner. Hygglo! Visste att jag kunde lita på er.)

Lite till mig över det här är jag. Helt klart. Balsamet alltså. Det där med att bo i Göteborg utan mig är jag inte så till mig över. Inte alls faktiskt.

Fatta vinken

När man somnar mitt i leken med goselammet så händer det att lammet inte hajjar vinken utan ligger kvar och undrar varför bebis slutade med sina glädjetjut. - Posted using BlogPress from my iPhone

Stackars mig

Jag har en mycket manlig förkylning. Jag är nämligen döende. Och det vet ju alla att sånt egentligen bara händer män. Men nu har det alltså hänt mig. Allt gör ont. Till och med håret. Och ont i håret vet man ju hur det känns. Eller ja, nu har jag ju aldrig varit bakis, men jag har hört det berättas av de som sysslat med sånt. Jo ja eh just det... Hur som helst. Jag är SJUK! Och det är synd om mig. Jag har ingen glass. Och inget godis. Kan man inte bli sjukare då? Man vill inte gärna riskera sånt. Det vill man inte...

Mystjej

Ovanför bordet finner man denna:



Under bordet finner man dessa:



Gulle!!!

 - Posted using BlogPress from my iPhone

Kramp

Jag har plåster på höger tumme. Det betyder att jag måste skriva med pekfingret. Det i sin tur betyder att jag måste använda båda händerna eftersom jag mste hålla telefonen med vänster hand och skriva med höger pekfinger. Och nu har jag kramp. I-landsproblem när dom är som bäst...

Att sno Helenas upplägg

Helena skrev detta och jag garvade. Varför?

Jo... Häromnatten satt jag upp i sängen med bebis i famnen och i princip hoppade upp och ner för att hon skulle somna om, samtidigt som treåringen som också låg i vår säng studsar upp och ner. Hade det varit hon som skulle sövas hade hon inte vaknat på tre dygn så välvaggad blev hon. Inte dit jag skulle komma dock...

Plötsligt sätter sig Tomas upp och jag ser att han säger nåt. Jag hör inte vad han säger och fräser "VA?". Ser att  han säger nåt igen och jag tänker att "För helvete! Bebis är ändå vaken och treåringen sover som ett barn. SPEAK UP!!!" Men inte... "VA??" fräser jag igen och för tredje gången ser jag hans läppar röra sig. Då blev jag så sur att jag tog bebis och gick ut ur sovrummet eftersom han var så jävla jobbig. Hade jag inte nog att göra tyckte han?! Kunde han inte hjälpa till istället för att sita och mima mitt i natten?! Han gav upp och somnade om och jag var skitsur. Till slut sov bebis och jag la mig ner på kudden. Och insåg att jag hade öronproppar i. I det läget får man liksom skylla sig själv när man inte får nån hjälp med bebis. Jag hade också gett upp om jag hade med mig att göra.

Sjuk?

Du vet när du får ont i halsen för 12e gången, ge och ta ett par gånger, på 2 månader och all din tid tas upp av att nojja över detta faktum och hurvida du verkligen INTE kan bli sjuk nu eftersom du redan sover så jävla dåligt att du mer eller mindre utgör en fara för omgivningen så om du sover mindre pga elak hals så kommer du förmodligen hamna i koma oavsett om du vid det tillfälle då koman inträder sitter i soffan eller kör bil? Nähä. Nä det är nog bara jag... Ja men då så.

Multi purpose

Ni vet när de limmar ihop typ hus och så? Eller limmar fast elefanter i taket? Då är det bebisgröt de använder. Fästförmågan är amazing! Oh the kladd.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Rädd

Jag skulle inte våga gå in på SIBA. Jag är rädd för Fabian. Tänk er honom dyka upp bakom er och vråla "Mellandagrrrrrrea på SIBA!!" samtidigt som han stirrar på er med vidöppen mun och vild blick och dansar sin reklamfilmsdans. Oh the hjärtinfarkt och spark i skrevet. Det senare på honom som en reaktion på att man faktiskt tror man blir överfallen och måste försvara sig. Infarkten hade jag nog stått för. Vuxen kvinna reder sig själv. Jo då.