"Mamma, kommer det bli samma som sist?" "Vadå?" "Kommer det bli lim igen? Sån där klisterpotatis?" Fanfanfan, måste hon komma ihåg ALLT? "Nejdå. Den här gången kommer det gå att äta." "OK. För det var äckligt förut." Jaså? Det tyckte du!? Så potatismos som det blir långa trådar mellan gaffel och tallrik av är inte gott? Visst jag fattar... Kräsna unge... Passa sig så du inte får riktigt lim till middag.
Och innan ni ringer socialen och BRIS och Anna Wahlgren och gud vet vem så tänk efter vad ni verkligen tror jag sa högt, vad jag tänkte och vad som är rent hittepå här i bloggen.
Any way. Jag är så stolt va! Jag gjorde potatismos igen trots att man efter såna fatala misslyckanden som sist borde förlita sig på pulvermos och det lokala gatuköket resten av livet. Men jag är ju en äventyrssökande människa så... Vardagsedge är mitt middle name. Jag hade en ny approach idag. Jag gjorde som min mamma gör när hon gör mos. Jag vill ju gärna se mig själv som en självständig kvinna men det är lika bra att inse att mamma alltid har rätt. Varför ens anstränga sig liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar