OH the stress.

Ställde mig i garderoben. Slet ner en tre fyra klänningar från galgarna. Alla svarta. Jag menar hallå... Färg är läskiga grejer och man kan synas mer än man vill. Vågar vi inte riskera. Tog med mig klänningarna ut i hallen och la dem i en hög. Drog på mig strumpbyxor. Tänkte lite på hämnden jag vill utkräva på den jävel som uppfann strumpbyxan. Tydligt en sadist. Tog av mig strumpbyxorna. Hade fel trosor så det blev valkar. Bytte trosor. På med strumpbyxorna igen. Mer hämndtänkande. Svettades lite också för att inte känna mig alltför fräsch efter duschen. Provade en klänning. Började nästan gråta. Tog av klänning. Tog på nästa. Sög in magen. Hjälpte inte. Av med klänning. På med nästa. Tänkte fina tankar om den som kom på att rynk döljer saker. Behöll klänning på. Kom på att jag glömt linne. Tog av klänning. På med linne. På med klänning. Svettades lite mer. Kände att smink vore en ypperlig idé. Sminkade mig. Rätt nöjd. Svettades. La på nytt smink i pannan. Fixade håret. Bar runt på bebis i 20 sekunder. Fläck på klänning och lite kräk i håret. Tvätta lite på båda. Hårtvätten orsakade en vågig och en rak sida. Så kan man inte se ut offentligt, Fixa till. Tittade på klockan. FUCK!! Började TOKSVETTAS. Vände upp och ner på smyckelådan. Slet åt mig nåt som förhoppningsvis passade ihop. Tog på mig skor och örhängen samtidigt. På med jacka. SVETTADES!!! Vild blick! Kunde skitit i att borsta håret. Ändå ogjort nu. Kastade på mig jackan. SPRANG ner för trapporna. Gick så fort att jag fick kramp i benhinnorna. Hade bara ett örhänge på mig. Var var det andra? Mysteriet fortfarande inte löst. Kom 5 minuter för tidigt till platsen jag skulle möta Carro på. Så jävla typiskt mig va...

Nämen jag ska väl hetsäta lite glass nu då. Ja?

ÅH vad jag stör mig.

Sängjätten har en reklamfilm som gått ett tag nu. I denna film är det människor i olika storlekar som provar sängar och pratar med lam säljare som ser förstående ut och viftar med armarna. Och jag stör mig. Såklart. Det är sånt jag gör... 

Ett av paren som provligger sängar har uppenbart redan varit ett varv i halmen eftersom kvinnan är jäääättepreggo. Typ "Finns det nån barnmorska eller läkare bland kunderna? En kvinna ska föda här! Halva huvet är ute redan" -preggo. Och då undrar jag. VARFÖR provligger hon sängar i det tillståndet? Hon lär knappast vara sån särskilt länge till även om hon mot förmodan hinner ut ur butiken innan nån vrålar "Jag ser huvet" Den har hååår!". Det är rätt ointressant hur hon ligger NU liksom. Kommer inte vara viktigt om sängen stödjer korsryggen NU sen när hon inte är formad som en vattenmelon längre. 

Men visst. Jag vet ju att man aldrig ska fråga om nån är gravid förrän man antingen får detta bekräftat från säker källa eller att man är med på själva förlossningen och kan bekräfta själv. Så möjligheten finns ju att hon inte är gravid utan bara har en jävligt taskig mjölkmage. 

/Upphakad 77a

Mmmmm....

Kan ju inte bli annat än bra detta, tänkte jag på ICA. Och jeeeez va rätt jag hade! Vet inte varför jag tvivlade. Har typ alltid rätt om choklad ju.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fina presenten

Mitt té blev genast godare! Tack Carro! :-)






- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja men då gör vi ett nytt försök då

"Mamma, kommer det bli samma som sist?" "Vadå?" "Kommer det bli lim igen? Sån där klisterpotatis?" Fanfanfan, måste hon komma ihåg ALLT? "Nejdå. Den här gången kommer det gå att äta." "OK. För det var äckligt förut." Jaså? Det tyckte du!? Så potatismos som det blir långa trådar mellan gaffel och tallrik av är inte gott? Visst jag fattar... Kräsna unge... Passa sig så du inte får riktigt lim till middag.

Och innan ni ringer socialen och BRIS och Anna Wahlgren och gud vet vem så tänk efter vad ni verkligen tror jag sa högt, vad jag tänkte och vad som är rent hittepå här i bloggen.

Any way. Jag är så stolt va! Jag gjorde potatismos igen trots att man efter såna fatala misslyckanden som sist borde förlita sig på pulvermos och det lokala gatuköket resten av livet. Men jag är ju en äventyrssökande människa så... Vardagsedge är mitt middle name. Jag hade en ny approach idag. Jag gjorde som min mamma gör när hon gör mos. Jag vill ju gärna se mig själv som en självständig kvinna men det är lika bra att inse att mamma alltid har rätt. Varför ens anstränga sig liksom...

Zlatan

När jag sa ja i kyrkan var det INGEN som hade informerat om att jag skulle behöva se på fotboll på TV (eller inspelat på DVD) halva mitt liv. Känner mig lite besviken på er här. Lite heads up hade ju suttit rätt fint. En subtil hint om att inte bara Liverpools matcher är intressanta utan ALLA matcher så jag slapp ställa frågan "varför ser du på det här?" varje gång. Man kan tycka att jag efter alla år borde lärt mig att hålla käften men ni som känner mig vet ju att det inte är ett alternativ. Hade varit väldigt okaraktäristiskt av mig. Mhm.

Nu har jag börjat fundera. Hundägare blir/är ofta lika sina hundar. Par blir mer lika varann med åren. Kommer jag se ut som Zlatan om ett tag nu då? Känner mig inte helt bekväm där nämligen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att ha sällskap i idioternas värld

Asså innan jag kom på vem mats är. Text på svenska. Köpt i Sverige. Och sen JAHAAAA!!! Mats ja! Och sen hålla upp den för Helena som säger typ "ja jag vet! Tog ett tag innan jag hajjade." utan att jag behövde förklara varför jag stod och viftade med ett paket skötbordsunderlägg som en jävligt insnöad småbarnsmorsa. Skönt att slippa vara dum i huvet ensam. Tack hjärtat.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Really?!

Barnkanalen. Biss och Kajs. Really? Och nu har även Kissdroppen äntrat scenen. Och Kajs har snippa och bör därmed sitta och kissa. Och Biss ser ut som en banan som gått ett par varv i avfallskvarnen. Och nu sjunger de en sång om kiss. Känner mig inte helt övertygad här faktiskt. Att döma av treåringens min inte hon heller. Och DÄR kom Snoret in. Han ska ta reda på varför man kissar. Och nu dansar de kissdansen. Oh my. Detta är min alla hjärtansdagskväll. Känns på nåt sätt inte som förr. Finns säkert de som anser att detta är ett toppenprogram även för vuxna men då jag inte är lagd åt det hållet så... Får man vin nu?

Att göra mäklare nervösa

Idag har jag gjort en mäklare riktigt nervös. Mycketmycket underhållande faktiskt. Speciellt eftersom jag misstänker att det ingår i deras utbildning att inte tappa fattningen när folk ställer dem mot  väggen. Lektion 1: Se ut som om du inte hörde och börja snabbt prata om nåt annat. Lektion två: Använd ordet potential vare sig det passar i sammanhanget eller inte. Osv....

Vi var och tittade på ett hus idag. Fantastiska bilder. Ord som renoverat och fina parkettgolv fanns i annonsen. Erkänd mäklarfirma. Men OH MY GOD vad det såg ut! Trots sedan en lång stund öppen ytterdörr ut i kylan luktade det starkt av mögligt avlopp när man klev in i hallen. De fina perkettgolven såg ut som om nån hållit dem konstant blöta senaste åren. Väggar hade sprickor. Takpanelen var det hål i överallt. Köket var lätt äckligt. 

Det var här jag stirrade på mäklaren och sa "Du, fotografen har en fantastisk karriär framför sig." "Eh. Ja. Hehe. Du tycker det är lite skillnad mot bilderna ja. Hehehe. Jaaa... hehehe..." Och sen frågade jag när denna påstådda renovering gjorts. 90-talet? "Alltså nä det var typ 05?! Ja det ser ju ut att ha hänt nåt." Och så lite mer nervöst skratt på det.

Det var nog, utan överdrift, 100 pers där. GALET med folk. Och fler kom det hela tiden. Och folk stod fån och stirrade omkring sig och på varann och undrade vad som drabbat dem. 

Mycketmycket underhållande som sagt. 

Matchning

Det är viktigt att matcha bebisens kläder och napp med lakanen.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Att gifta om sig

Jag ska gifta mig. Igen. Med DEN HÄR VÄSKAN!!!! Allvarligt talat. Den är så snygg att jag faktiskt överväger bigami. Jeeez! Smälte liksom ihop till en liten pöl där ett tag.

Helena och Kajsa. Ni har en del av mitt hjärta för alltid efter detta. Hade ni iofs innan också. Men låt oss liksom bara tänka på väskan nu. Aaaaaaaaah.

Och den hade innehåll också!

Och kolla vilket märke det är!

Alltså. Ifall jag varit för subtil. Jag är för fan KÄR i väskan!!









- Posted using BlogPress from my iPhone

Känner mig aningen ambivalent

Jag har gjort klister! En hel jävla pastakastrull med klister. Från början när jag startade detta mission var det tänkt att bli potatismos. Men saker kan ju ändras. Man ska inte fastna i gamla spår och så vidare. Så sagt och gjort. Jag serverade klister till köttbullarna. Högblankt klister. Fint skare va serrni. Vad jag gjorde fel? Ja mitt första misstag var förmodligen att födas 1977 och inte 1947 eller 1927 vilket liksom sabbade hela grejen från början eftersom alla vet att det bara är mammor och mormödrar som kan göra potatismos värt namnet. Vad som sen gick snett vet jag inte. Men man kunde nog använt skiten till att täta hus eller klistra upp tapeter med. I shit you not! Det var helt segt!

Så nu har jag hamnat i en sån där situation igen när jag liksom inte kan bestämma mig för om jag ska vara stolt över att ha bemästrat ett gammalt hantverk eller om jag ska känna mig kränkt för att mannen sa "eh ja... det var ju en... eh... intressant texture (ja på engelska) på detta" med en outgrundlig min vid middagsbordet. Antar att man får vara nöjd att han kläckte en sån kommentar där och inte när han klämde mig på rumpan. Vilket i och för sig aldrig händer men det hade varit jävla jobbigt OM det hände. Ok? Treåringen var mer "mamma det är kladdpotatis det här. Måste jag äta det?" medan hon tryckte ner gaffeln i det och långa trådar bildades när hon drog upp den igen. Bebis sa inget men jag kände de fördömande blickarna medan hon åt sin inte alls klistriga gröt. Somliga har det bra.

Så... Välkomna på middag hos mig. Man får klister och Mamma Scan. Varsågoda.

Dåligt samvete

Det dåliga samvetet ger ikväll:
Betongbarn i Skitig Snöhög.
En samproduktion av två föräldrar som höll på att frysa arslet av sig och därför inte ville gå längre än utanför huset bredvid vårt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sätta upp i köket?

http://www.presenttips.nu/prod/en-egen-rolig-broderitavla





Hehehe...


- Posted using BlogPress from my iPhone

När man är onaturligt intresserad

Jag oroar mig lite. Jag har på senare tid funnit mig onaturligt intresserad av vädret. Alltså hur kallt/varmt/blåsigt/snöigt osv det möjligen är ute. Jag har nu inte mindre än 5 väderappar i iPhonen och för att liksom utveckla det hela så vill jag gärna veta vad de har för väder i tex New York, Barcelona, Sydney, semesterorter jag besökt osv. Varför undrar ni? Ja kommer ni på det så berätta gärna för jag har ingen som helst jävla aning! Kan detta vara tecken på ålder? En störning för vilken jag bör söka? Finns det stödgrupper för sånt här? "Hej jag heter Ulrika och fribejsar väderappar."

OH! En sak till som är mycketmycket intressant. Att JÄMFÖRA de olika apparna med varann. Den ena säger -16 och soligt och den andra säger -8 och snö. Jag tittar ut och finner att det är mulet men uppehåll och ca -12. Och sen irriterar jag mig, tittar efter igen och tänker att möjligen kan det ju vara så att apparna har rätt och vädret fel? Kanske har uppdateringen av appen gått snett? Funkar wajfajen?

Jag hade världens field day idag när jag upptäckte att yr.no hade en app. Pirrade till lite. Mjo då.

Gnnnaaaaah. HJÄLP MIG!!

Att ha en Carro

Vet ni. Alla borde ha en Carro. Såna kommer nämligen med såna där himla bra info som att Tilltugg tagit tillbaka de vitlöksgratinerade musslorna och Tobleronemoussen på menyn! Och det i sin tur ledde till att vi kan gå dit idag! YEY!!

Vi har ju legat på rätt rejält i frågan de andra gångerna vi varit där även när de inte hade musslor och mousse och kanske är det liksom barabarabara VÅR förtjänst att rätterna är tillbaka? Vad tror ni? Ja jag trodde väl det!! Åh denna stolthet över att ha räddat Uppsala undan musselochmousseförlustdöden. Nobelpris på den. Minst.

Hur som helst... Skaffa en Carro! Bra grejer det där.