Multi purpose

Man kan inte bara sitta I sittern och leka. Man kan sitta UTANFÖR den också. Praktisk grej. Mamma får inte lika mycket gjort när jag sitter utanför dock. För jag får rätt lätt slagsida och måste bärgas.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens outfit

Dagens outfit är skitigt hår i tofs, mysbyxa med hål i och
tröja med potatispalsternackspure på. Borde jag starta en modeblogg? Tycker ni? Nä? Ok. Jag avvaktar då. Ska byta kläder innan dagishämtning tror jag. Vill inte riskera att bli uppraggad av nån modellscout på vägen. Hur ska jag hinna jetsetta världen över med två barn hemma. Nä klädbyte får det bli. Ok. Bestämt då?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Problem

Ni vet när man inte sovit mer än alldeles för mycket ansträngning? Där är jag nu. Detta gör att vissa TV-program blir om möjligt ännu mer obegripliga. Jag orkar inte ens sucka åt idioterna i AFV.

Sen har jag ett problem till. Jag är törstig. Jag sitter i soffan. Orkar inte gå till köket. Är säkert 5 meter till kylskåpet. Måste svänga en gång på vägen också. Ja ni förstår ju problemen jag tampas med. Växthuseffekten känns liksom futtig. Det gör den.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja men ok.

Jahaja då var det dags. Jag har förträngt. Jag har bestämt (kan verkligen vara jääättebestämd av mig) att så icke kommer bli fallet. Jag har låtit bli att titta efter. Men det var inte en hållbar approach, det är tydligt det. Således har jag alltså fått ett grått hårstrå som en liten hjälp på traven i detta att acceptera min ålder. Man kan tycka att det var väl onödigt, det kan man. Men låt nu inte detta göra er alldeles upprörda och ledsna i ögat för min skull. Jättefint av er i och för sig. Jag är inte otacksam. Men jag tror vi får försöka lägga locket på här istället och låtsas som att jag helt enkelt lyckats med nåt som ingen lyckats med förut. Att faktiskt ha inbyggda slingor. Det kommer alltså växa ut ljusa strån utan att jag behöver bleka dem. Jag kommer spara shitloads med pengar. Ah men gud vad bra. Rosa moln och enhörningar och grejer. Mmmmm.....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Yey!

Idag gick ett pannkakskalas av stapeln här i vårt kök. Tre treåringar, tre bebisar och tre mammor. Och alla överlevde. Och var mätta. Man kunde konstatera att småbarnsmammor äter fort. Jorå. Man liksom sväljer maten hel eftersom man vet att det är jäveltaskiga odds på att man ska få äta ALLS om man inte snabbar sig. Sen att det tog oss ca 45 minuter att få på alla barn kläder så att vi sen kunde gå ut och leka i snön innan treåringarna tog kål på varann härinne är en annan sak. Krypande bebisar som rymmer. Treåringar som kan själva eller vägrar allt. Bebisar som INTE kryper men illvrålar. Mammor som svettas som ryska kulstöterskor. Oh the harmoni. Men till slut så! Och gud vad mycket sämre allt kunde gått. Måttet på en måndag när storasystrarna inte får vara på dagis. Yey!

Sponsrade

Vi borde bli sponsrade av Polarn & Pyret!

Axel och hans entourage av brudar! 

Majskroken som anföll

Mamma den har fastnat!!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Elefanten i rummet

Vi har en asiatisk restaurang här i Uppsala som heter Dragon Palace. Vi gillar stället. God mat.

Men. Deras radioreklam. En kvinna som låter som den värsta parodi du kan tänka dig. Man hör knappt vad hon säger dessutom eftersom ljudupptagningen verkar gjorts med mobilmikrofon cirkus 1989. Hon går igenom några rätter de erbjuder och sen som slutkläm kommer "Vi har inte så många platser så man måste skynda sig att äta". Är det tänkt som "skynda dig hit så du får ett bord"? Förmodligen. Men i mina öron låter det "Skynda dig att äta upp och dra sen så vi får in nya gäster och tjänar mer pengar". Borde man påpeka detta för dem? Liksom prata ut om saken? Reklamen har gått i evigheter.

Bara en fundering...


- Posted using BlogPress from my iPhone

All alone

Alltså, att sitta ensam i soffan en kväll med en påse kolasnören (Hade troligtvis funkat med vilket godis som helst.) och total makt över fjärrkontrollen. Mycket märklig känsla. Inte helt oangenäm dock. Inte alls faktiskt. Barnen sover. Mannen iväg en stund. (Han är hemma igen nu men det kan inte hjälpas. Han bor ju faktiskt här han med.)

Jag inser ju att kraven på aktiviteter när jag får tid för mig själv har sänkts lite med åren men det är heeelt ok. Jag är vän med min ålder. Absolut. Jag får fortfarande visa leg på Systemet ibland. Alltså är jag ung. Alla vet ju att det är med såna saker man mäter ålder. Mhm...

Nu ska jag sova. Tror jag. Inte riktigt jag som bestämmer det förstår ni. Men jag ger det ett försök. Känns vettigt så här dags. Tycker ni inte?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blasé nummer två

För några år sen när vi bodde i Sthlm så satt jag på tunnelbanan på väg hem efter jobbet. Vid Gamla Stan blir vi stående och efter en stund hör man föraren ropa ut att "vi kan tyvärr inte åka vidare just nu. Jag får ett brandlarm här framme vilket betyder att det brinner nånstans i tåget." Jaha? Kan inte påstå att jag skrikande kastade mig av tåget jag heller. Jag är ju rätt cool. Men jag iakttog folk lite och insåg att Stockholmare är en jävligt blasé samling människor. För nästan ingen tittade ens upp när denna info förkunnades. Och de som gjorde det såg mest ut som "ser jag ut som om jag bryr mig? Jag missar bussen för helvete!" Hade detta hänt nån annanstans i Sverige hade panik utbrutit. I'm only saying...

Ja jag vet att det inte finns tunnelbana nån annanstans i Sverige. Men ni fattar väl vad jag menar? Just det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blasébarn

När barnen känns aningen blasé... De ser lite ut som jag känner mig. Älsklingarna.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Frisk?

Sjuk, sjukare, lite bättre nu tror jag faktiskt. Om vi bortser från hostan som nästan får mig att spy då. Men det kan vi väl göra? Bra. Dessutom, för ett år sen, spydde jag dygnet runt. I 5 veckor. Orsaken till det sover i sin säng bredvid mig nu. Hade ju varit jävla jobbigt om hon legat kvar i magen fortfarande tänker ni. Och jo ja det kan jag ju hålla med om. Hade ju inneburit ett ganska livsavgörande val av arttillhörighet dessutom. Hade kanske gjort mig bra som elefant...

När man går på saker

Jag vet ju hur intresserade alla är av vad jag gör och så, så NU ska ni få höra.

Jag har gått på "Balsammetoden"!! Jorå. Man tvättar håret med balsam istället för schampo. Och sen... TA DAA!! Tar man BALSAM som balsam. Fast ett annat balsam då för det ena tvättar och det andra vårdar. Typ... Och vet ni. Det funkar faktiskt. Det är liksom rent utan att vara statiskt. Mjukt utan att vara platt. Och inte frizzigt. Jag går sällan på saker för det är så meckigt med alla regler osv men det här kändes ok.

Ja ok. Jag vet, jag vet. Det är Helenas förtjänst alltihop eftersom hon hittade metoden på nätet, testade och utvärderade. Så jag har inte behövt göra nånting själv. Eller jo jag fick införskaffa mitt eget balsam (men jag hade Helena i telefonen under tiden) och tvätta håret själv. Tyckte jag kunde ställa upp lite där faktiskt. (Dessutom har Helena den dåliga smaken att bo i Göteborg. Utan MIG!! Gör man så? Nä jag tänkte väl det. Kan nån ta det med henne? Har några andra som skulle behöva snackas med om den saken också om ni hinner. Hygglo! Visste att jag kunde lita på er.)

Lite till mig över det här är jag. Helt klart. Balsamet alltså. Det där med att bo i Göteborg utan mig är jag inte så till mig över. Inte alls faktiskt.

Fatta vinken

När man somnar mitt i leken med goselammet så händer det att lammet inte hajjar vinken utan ligger kvar och undrar varför bebis slutade med sina glädjetjut. - Posted using BlogPress from my iPhone

Stackars mig

Jag har en mycket manlig förkylning. Jag är nämligen döende. Och det vet ju alla att sånt egentligen bara händer män. Men nu har det alltså hänt mig. Allt gör ont. Till och med håret. Och ont i håret vet man ju hur det känns. Eller ja, nu har jag ju aldrig varit bakis, men jag har hört det berättas av de som sysslat med sånt. Jo ja eh just det... Hur som helst. Jag är SJUK! Och det är synd om mig. Jag har ingen glass. Och inget godis. Kan man inte bli sjukare då? Man vill inte gärna riskera sånt. Det vill man inte...

Mystjej

Ovanför bordet finner man denna:



Under bordet finner man dessa:



Gulle!!!

 - Posted using BlogPress from my iPhone

Kramp

Jag har plåster på höger tumme. Det betyder att jag måste skriva med pekfingret. Det i sin tur betyder att jag måste använda båda händerna eftersom jag mste hålla telefonen med vänster hand och skriva med höger pekfinger. Och nu har jag kramp. I-landsproblem när dom är som bäst...

Att sno Helenas upplägg

Helena skrev detta och jag garvade. Varför?

Jo... Häromnatten satt jag upp i sängen med bebis i famnen och i princip hoppade upp och ner för att hon skulle somna om, samtidigt som treåringen som också låg i vår säng studsar upp och ner. Hade det varit hon som skulle sövas hade hon inte vaknat på tre dygn så välvaggad blev hon. Inte dit jag skulle komma dock...

Plötsligt sätter sig Tomas upp och jag ser att han säger nåt. Jag hör inte vad han säger och fräser "VA?". Ser att  han säger nåt igen och jag tänker att "För helvete! Bebis är ändå vaken och treåringen sover som ett barn. SPEAK UP!!!" Men inte... "VA??" fräser jag igen och för tredje gången ser jag hans läppar röra sig. Då blev jag så sur att jag tog bebis och gick ut ur sovrummet eftersom han var så jävla jobbig. Hade jag inte nog att göra tyckte han?! Kunde han inte hjälpa till istället för att sita och mima mitt i natten?! Han gav upp och somnade om och jag var skitsur. Till slut sov bebis och jag la mig ner på kudden. Och insåg att jag hade öronproppar i. I det läget får man liksom skylla sig själv när man inte får nån hjälp med bebis. Jag hade också gett upp om jag hade med mig att göra.

Sjuk?

Du vet när du får ont i halsen för 12e gången, ge och ta ett par gånger, på 2 månader och all din tid tas upp av att nojja över detta faktum och hurvida du verkligen INTE kan bli sjuk nu eftersom du redan sover så jävla dåligt att du mer eller mindre utgör en fara för omgivningen så om du sover mindre pga elak hals så kommer du förmodligen hamna i koma oavsett om du vid det tillfälle då koman inträder sitter i soffan eller kör bil? Nähä. Nä det är nog bara jag... Ja men då så.

Multi purpose

Ni vet när de limmar ihop typ hus och så? Eller limmar fast elefanter i taket? Då är det bebisgröt de använder. Fästförmågan är amazing! Oh the kladd.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Rädd

Jag skulle inte våga gå in på SIBA. Jag är rädd för Fabian. Tänk er honom dyka upp bakom er och vråla "Mellandagrrrrrrea på SIBA!!" samtidigt som han stirrar på er med vidöppen mun och vild blick och dansar sin reklamfilmsdans. Oh the hjärtinfarkt och spark i skrevet. Det senare på honom som en reaktion på att man faktiskt tror man blir överfallen och måste försvara sig. Infarkten hade jag nog stått för. Vuxen kvinna reder sig själv. Jo då.