Att sno Helenas upplägg

Helena skrev detta och jag garvade. Varför?

Jo... Häromnatten satt jag upp i sängen med bebis i famnen och i princip hoppade upp och ner för att hon skulle somna om, samtidigt som treåringen som också låg i vår säng studsar upp och ner. Hade det varit hon som skulle sövas hade hon inte vaknat på tre dygn så välvaggad blev hon. Inte dit jag skulle komma dock...

Plötsligt sätter sig Tomas upp och jag ser att han säger nåt. Jag hör inte vad han säger och fräser "VA?". Ser att  han säger nåt igen och jag tänker att "För helvete! Bebis är ändå vaken och treåringen sover som ett barn. SPEAK UP!!!" Men inte... "VA??" fräser jag igen och för tredje gången ser jag hans läppar röra sig. Då blev jag så sur att jag tog bebis och gick ut ur sovrummet eftersom han var så jävla jobbig. Hade jag inte nog att göra tyckte han?! Kunde han inte hjälpa till istället för att sita och mima mitt i natten?! Han gav upp och somnade om och jag var skitsur. Till slut sov bebis och jag la mig ner på kudden. Och insåg att jag hade öronproppar i. I det läget får man liksom skylla sig själv när man inte får nån hjälp med bebis. Jag hade också gett upp om jag hade med mig att göra.