Och där tog orken liksom slut.

Jo jag tänkte att jag skulle laga egen thaimat idag. Ni vet, fixa snygga bitar av kycklingen, symmetriska paprikastrimlor, nybakat naanbröd, fluffigt basmatiris och så skulle hela familjen äta under glada tillrop och jag skulle få beröm för min kokkonst och allt skulle vara sådär fredagsmysigt som dem inte ens klarar av i chipsreklamen trots att dem är klädda i likadana träningsoveraller och barnen är sådär irriterande glada över att få överkonsumera chirre. För det vet alla att det är sånt som gör fredagsmys.

Men... Sen så var det så att bebis vrålade för att nån helt uppenbart, trots att jag inte kunde se denna någon, höll på att mörda henne. För om det inte var det det berodde på var skriket helt klart överdrivet. Och 3åringen började bli aningen trött och lätt osammarbetsvillig. Och jag drabbades av total orkarintehandlamedbarnenisläptåg-ångest och tänkte att vem är jag att försöka laga thaimat ändå. Jag är ju inte thailändare. Men vet ni vad? Det är ju dem på thairestaurangen rakt över gatan! YEY!! Och så sket jag i att laga mat och nu ägnar jag mig åt att testa soffan så att den fortfarande är bekväm inför fredagsmyset. Vad som händer om testet inte utfaller till min belåtenhet vet jag inte. Har inte funderat ut det än.