Ni vet när man inte kommer på nåt som helst att äta till middag och står i affären och svettas över detta faktum och dessutom inbillar sig att alla utom man själv har bakat bröd, gjort egen sylt och långkok hela dagen sen när mannen kommer hem utsvulten till middagen och det slutar med att man köper fiskpinnar och sen tar gördetsjälvkassan eftersom man inte vill att hon i kassan ska se att man köpte just fiskpinnar OCH dessutom en chokladbit eftersom bristenpålångkoktraumat knäckte en så pass att man behöver socker och det snabbt.
Som om hon i kassan bryr sig ett dugg om vad jag handlar när hon i själva verket med största sannolikhet sitter och funderar på vad hon ska fixa till middag när hon kommer hem eller så funderar hon ut hur hon ska jaga alla gnälliga kunder med skärbrännare. Ni får välja scenario själva där. Jag litar på er.
Det är då man tänder ljus och lägger fram servetter för att liksom kamouflera bristen på fantasi och husmorsegenskaper och lovar sig själv att IMORRN då ska jag minsann laga nåt riktigt innan treåringen faktiskt tror att fisk är fyrkantig och panerad. (Det kan också bli följden av att man som avledningsmanöver just har stått med en fryst fiskpinne i varje hand och gjort fisk och vattenljud inför nämnda treåring.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar