Hur man vet att det är december

Självklart har ni många ggr undrat hur man vet att det är december. Jag menar man vill inte ta fel på månad och tvinga ut mannen att köpa gran i oktober för att sedan ha ett granskelett med färggranna kulor i på julafton och barnen gråter och svärmor tycker att hennes son gift sig med en usel ursäkt till kvinna. Hur som helst det var inte den ångesten vi skulle avhandla nu...

Man vet att det är december när man toksvettas på stan eftersom det påbjuds att man ska ge varann fyndiga och trevliga julklappar vare sig man varit snäll eller inte. Har man dessutom med sig bebis i vagn och treåring i handen så får man 10 extra poäng.

Man vet att det är december när man kvällen den 12e står hemma i hallen och undrar var treåringens vita strumpbyxor tagit vägen och nästan gråter över det faktum att heeeela Lucia kommer vara förstörd om man inte hittar dem och barnet i fråga kommer minnas detta i all evig framtid och dessutom sälja ut en till sin framtida terapeut som anledningen till ångesten som av nån anledning sätter in som på beställning varje gång hon ser vita strumpbyxor trots att barnet vid det laget är 37 år gammalt. Pavlov och hans jyckar hade varit gröna av avund över den betingningen. Det hela slutar med att mannen klappar en lite försiktigt på axeln, tar bilnycklarna och säger "jag åker och köper ett par nya, lugna ner dig". Jävla tur att jag har en sån man. Sen för att liksom ro hela kallsvetten i hamn (jorå man svettas tillräckligt för att man ska kunna ro) så stressar man också upp sig över hur man ska märka ett luciaband. För omärkta saker kommer bort. I värsta fall till och med när barnet har det på sig.

Man vet att det är december när man redan den 12e har ångest över allt man förmodligen glömt att köpa och göra och laga, det blåser ökenvindar och såna där gräsbollar de alltid slänger in ett gäng av i gamla västernfilmer ihop med kuslig musik och nån gammal cowboy som ser ut som en pundare och taskiga kulisser och... nej nu kom vi ifrån ämnet. Det är på kontot dessa vindar blåser hur som helst.

Förmodligen vet man att det är december av en väldig massa fler skäl men det kan jag inte redogöra för nu för det kommer i så fall inkräkta på min sitta-i-ett-hörn-och-gunga-katatoniskt-och-mumla-osammanhängande-tid. Och det har jag verkligen inte råd med. Kan ju sluta med att jag tar mig till julafton utan ett sammanbrott och det vore okaraktärisktiskt av mig. Det vill man inte vara. Okaraktärsistisk alltså. Nä.

Och pepparkakorna blev mjuka och lussebullarna är slut. Skit. Nu ere fan jul igen.