Jag har tappat edgen!

Jag har helt klart tappat min storstadsedge. Born and raised i Stockholm. Lärde mig köra bil i Göteborg vilket är komplett livsfarligt. Det är spårvagnar ÖVERALLT!! Sen tillbaka till Stockholm för att spendera en halv livstid på fyrfilig Essingeled. Jag levde liksom upp av att det var för trångt och att man inte kan tugga tuggummi samtidigt som man kör för då tappar man koncentrationen och hamnar i filen bredvid. Jag kunde föra vilken intrikat diskussion som helst samtidigt som jag körde i mittfil omgiven av långtradare och lantisar. Jag var som en ångvält genom city. Den som kom i min väg fick skylla sig själv. Shopping var inte värre än att sitta i soffan.

Men nu? Jag svettas lite på Essingeleden och ber samtliga i bilen hålla käft för jag måste koncentrera mig. Jag blir totalstressad inne i stan och ber om ursäkt till höger och vänster för att jag är i vägen. Hur kommer detta sluta? Kommer jag bli en galen kattant som inte går ut alls och som skriker på grannbarnen? Som tvingar hemtjänsten att ställa matkassar utanför dörren för att jag inte vill träffa människor?

HJÄLP!!